www.hososs.eu © 2007 • Privacy Policy • Terms of Use

Noas favoriter:

* Färg: grön

* Mat: lax, korv, banan

* Film: Dinosauriefilmer

* Dag: alla

* Djur: alla läskiga

• Fotografier » 
Här finns en del av de tusentals bilder som tagits hos oss.

 


Den 15 september 2005 klockan 9.04 tittade vår andra trollunge, Noa "Hampus" Emanuel fram. Sina namn fick han efter lååång betänketid. Lustigt hur många omvägar vi gick. Han kallades Noa i ett halvår, sen blev Hampus hans smeknamn under lång tid, fram tills han vid tre års ålder gärna ville bli kallad Noa igen.

Lillebror i familjen är temperamentsfull, men nästan alltid glad. Han tar lätt på saker och ting och går ofta runt och nynnar för sig själv. Går något honom emot, så rämnar däremot allt för en kort sekund - tills han ser solskenet igen.

Noa kom till oss som en späd liten kille med igenkleggade ögon och tändstickssmala ben. Han såg lite lustig ut, som ett litet troll, i början. Nu har han växt i sina fina öron och sin skrattmun, och är förstås den allra finaste kille vi kan tänka oss, precis som han alltid varit.

Noa gillar att undersöka saker. Hans första stora intresse var sladdar av olika slag, och sladdintresset har inte lagt sig än, även om det tar sig lite andra uttryck nu då han blivit stora killen. Han gillar att pilla på saker - mobiltelefoner, fjärr-kontroller, dvd- eller bandspelare - egentligen vad som helst, som hör vuxenvärlden till. Blir han fråntagen chansen att pilla och experimentera så blir han ytterligt besviken. Tidigare gällde det att finnas där och ta emot honom då han kastade sig i golvet i ilska. Numera springer han in i sovrummet då han ilsknar till, skriker av sig i sin säng och kommer ut igen då allt är bra. Vi vet att det går över fort. Han behöver bara få ur sig frustrationen.

Noa vokabulär såg sommaren 2007 ut såhär: tattååå (traktor), iin (grävmaskin), annnd (sand/hand), att (katt), vovvov (hund), nan (banan), uuus (hus), annn! (varm), åmm! (kom), app! (slut/stängt), oppopp (gå/morfar), mommom (mormor), fafa (farfar), ammoo (farmor), ajs (bajs), iss (kiss), inniiin (pingvin), aff (giraff), haj, lamm, ett (häst), giis (gris). Av ordlistan kan kanske utläsas att ett stort intresse var djur. Djur och stora maskiner.

Kring jultid 2007 hade vokabulären vuxit med enorma mått. Han pratade redan då i relativt långa meningar, vilket ni kan se en del exempel på i dagboken. Han sa egentligen det han hade behov av att säga, och vi föräldrar gladde oss enormt åt att han skulle slippa gå igenom de språkliga svårigheter hans syster tvingats till.

Nu, sommaren 2008, är språket nästan fullgott. Noa ska fylla tre i september, och har väl en del trixande kvar med tempusformer, ordföljden och vissa ljud (L-ljudet, R-ljudet), men i övrigt pratar Noa oerhört bra. Bra, gärna och oavbrutet. För oss föräldrar är det en outsinlig källa till lycka, då vi har motsatt erfarenhet med Maja och vet vilken bedrövelse det är att sakna språket. Han är en liten, sympatisk snackare, vår son.

Noa är positiv och mild. Han ogillar bråk och söker sig gärna till vad han själv kallar "snälla barn". Själv är han det - ett oerhört, in i grunden snällt barn.

 

 

Utdrag ur "Sagan om Noa" anekdoter från svunna tider

 

 

Då du var 4 månader började du skratta. Å, vad du skrattade då vi kittlade dig eller blåste dig på halsen! De allra mysigaste stunderna hade vi nog med dig i sängen på morgonen, strax efter att du väckt oss med ditt joller runt sexsnåret. Vid den här tiden sov du från 8 på kvällen fram till någon gång mellan ett och tre på natten. Då ville du äta och sedan sova vidare till sex-halv sju. Tre dagar i veckan var Maja på dagis fram till lunch, och då fick du och jag stanna kvar och mysa i sängen eller i soffan. De andra dagarna var det full fart från början. Maja var väldigt förtjust i dig nu. Hon hade lärt sig dela med sig och tyckte att du var det sötaste som fanns. Du verkade väldigt förtjust du också, lyste upp som en lampa varje gång hon kom fram till dig och jollrade högt och ljudligt mot henne då hon lade sig bredvid dig på golvet. Då du var runt 5 månader gammal hade du och Maja blivit goa vänner. Då var det alltid Maja som fick dina soligaste leenden, och det var alltid då Maja kom fram till dig som du vred dig och skrattade så det bubblade i magen. Det var underbart att se hur mycket ni gillade varandra, och hur glada ni båda blev varje gång ni sågs. Vid den här tiden började ni ligga intill varandra på filten på golvet, och ni rullade fram och tillbaka, knuffades lite lagom och skrattade!

 

Du älskade att bli pussad, och allra helst ville du bli pussad mitt på munnen. Du öppnade den alltid jättemycket då du anade en puss, och vi fick pussa dig rakt in i gapet! Då smakade du på våra pussar med hela munnen, så att vi blev alldeles plaskvåta. Log gjorde du också då, och ”pratade” rakt in i våra munnar.

 

 

 

 

När du närmade dig ett år hände mycket i rasande takt. Du upptäckte att alla har magar. Din egen mage var den finaste förstås, men mammas, pappas, Majas och alla andras magar var också värda att titta och peka på, både en och tio gånger. Ibland blev våra gäster lite förskräckta då de förstod att de nog skulle vara tvungna att dra upp sina tröjor de också. ”Ma”, sa du – mage på ditt språk. De bästa stunderna tyckte du var då vi alla satt på köksgolvet med uppdragna tröjor och tittade på varandras magar.

 

Du sa ”dä”, och viftade med armen mycket nu. Du visade och pekade på en massa, och var det många så vevade du armen från sida till sida medan du pekade och sa ”oooo”. Undrar om det var Maja som hade lärt dig det? Ibland stod du öga mot öga med något som du visste att du inte fick röra egentligen, och då stod du där och sa "uh" och visade oss att där är den där minsann, nu kanske jag kommer att röra den… Så nuddade du den fort-fort, lite i förbifarten sådär, och sneglade på oss med ett litet leende. Vid den här tiden bodde vi i det blå huset, och där fanns två våningar med en trappa emellan. Var den nedre trappgrinden öppen så kände du det omedelbart. Du kröp fram till den i rasande takt, och så gav du dig rakt på den och klättrade så högt du kunde innan du blev tagen. Då skrek du i högt och kastade dig bakåt så du blev lång och böjd som en banan. Det gjorde du förresten alltid då du inte fick som du ville.

 

Maja hade stort tålamod då hon tittade på sin Pippi eller Nasse eller vad det nu var den dagen. Du älskade nämligen att plocka ut hennes dvd-skivor ur spelaren mitt under tittandet, och så satt du där med en blänkande skiva i handen – ”å!”. Vi gav dig en egen skiva som redan var trasig, för att du skulle få kånka runt på den och ha kul, men det gick inte. Det listade du genast ut, och ville ha en bättre, en av MAJAS skivor. Snart lärde du dig gå till dvd-spelaren, trycka på öppna, sätta i skivan och trycka för att stänga. Hände det inget i teverutan då, så provade du trycka lite mer, och funkade inte det så tog du ut skivan igen och gick med den till någon av oss vuxna för att be om hjälp. Vid ett tillfälle satte du på Casper, tittade i någon minut, kom på att det var en dålig film, gick och bytte till Pippi – helt själv. Då var du nästan 14 månader.

 

 

Vi hade köpt nytt hus nu, och skulle flytta vid lucia, då du var 15 månader. Vi hade fått komma till nya huset för att titta lite en kväll innan flytten. Det visade sig snart att där bodde en stor, busig hund. Maja tyckte den var läskig och ville bli buren då hunden var nära, men du tyckte minsann att den var jätterolig. Den skällde och hoppade och ville slicka på dig, men du var inte det minsta lilla rädd. Vi höll dig lite på avstånd i alla fall, för man ska ju vara lite försiktig med hundar även om de är snälla. Vissa hundar kan bli så glada att de nafsar, och det ville vi ju inte att du skulle råka ut för. Men klappa lite fick du göra, och prata med den och stå nära och titta. ”vov-vov” sa du. Gång på gång på gång, och pekade tydligt så ingen skulle missa att det fanns en hund där.

 

Du hade något väldigt roligt för dig då du kände dig pigg, glad och busig. Då böjde du upp dina armar till små kycklingvingar och började svänga jättefort från sida till sida – höger, vänster, höger, vänster – samtidigt som du skakade på huvudet. Det såg verkligen kul ut, och vem som än såg dig då började skratta. Du skrattade själv också. Det här hade vi väldigt gärna velat fånga på film, men det var svårt eftersom du alltid blev mer intresserad av kameran än allt annat då den dök upp.

 

Nu var du så pass stor och duktig att du ville börja göra saker själv. Du hittade en strumpa, och satte dig ner för att ta på dig den fast den trilskade. Så hittade du en sko, och tog på dig den också. Det hände att saker gick dig emot nu, ganska ofta, och det tog du med gott mod en stund, för att ta i med ett illvrål då tålamodet tog slut. Det där vrålet hördes också då vi hindrade dig från att göra något du väldigt gärna ville, som t.ex. stå på en köksstol med båda armarna långt nere i byrålådan, letande efter spännande saker – precis som det hade varit hela ditt lilla liv. Du hade ett rejält temperament.

 

 

Maja sårade dig väldigt en gång i januari (16 mån). Hon hade blivit alldeles för trött, och satt på mattan framför dvd-spelaren och skrek att hon ville se Pippi. Pippifilmen låg i soffan, och det såg du. Maja var för trött för att orka hämta den, och pappa och jag hade annat för oss. Du gillade inte att se Maja så ledsen, så du tog pippifilmen, hasade dig ner från soffan och gick högtidligt fram till henne för att räcka över det hon ville ha. Då hände det. Maja var så trött att hon inte visste vad hon skulle göra av sig själv, så istället för att bli glad hon tog tag i skivan och slängde ifrån sig den med ett vrål. Å, vad ledsen du blev då! Du grät alldeles hjärtskärande, och kunde knappt bli tröstad. Det var en väldigt rörande syn, och ett av de första, små tecknen du fick på att allt i världen inte alltid går att lita på, att allt inte alltid går som man trott. Du ville ju bara göra henne glad.

 

Varje dag efter jobbet kom du springande mot mig i hallen. Du tjöt av glädje och ropade ”mamma!”. Sen hjälpte du mig av med jackan, skorna, halsbandet, och helst också tröjan. Sen hade du och jag en egen mysstund i stora dubbelsängen, medan Maja väntade på sin tur med mamma. Vi låg och gosade, du kanske snuttade lite, och så pussades vi jättemycket. Du älskade våra eskimåpussar, då vi gnuggade våra näsor mot varandra – du din lilla mot min stora. Du skrattade så mysigt då. Vi brukade rulla runt, så att vi låg ansikte mot ansikte, först på ena sidan, och sedan lyfte jag dig och rullade med ditt ansikte klistrat mot mitt, runt till andra sidan. Det var så härligt det också, och du lät ”mmmmmm”, med ljus röst, full av mys.

 

Din pappa berättade om era äventyr då jag var på jobbet och Maja på dagis. Då hade ni en hel massa underbar tid för er själva. Det hände att ni gick promenader med vagnen, och stannade och tittade på hundar, stenar, fina bilar …och så grävmaskiner. Grävmaskinerna vid nybygget kunde du titta på och prata om hur länge som helst, berättade din pappa, och han fick planera att ta med sig en pall och en kaffetermos så att ni kunde stanna där tillräckligt lång tid. Du blev annars så sur då han drog vagnen vidare. I april, då farmor fyllde år, åkte du med pappa till Skövde (19 mån). Där hade ni turen att få gå till en bilverkstad med farfar – och gissa vad som stod där?! En riktig traktor! Du klappade först på hjulen, tittade in i skopan, och berättade högljutt om den för alla som ville höra. Sen kom ägaren till verkstaden och sa att du fick hoppa upp och sätta dig i den fina traktorn om du ville! Gissa om du ville? Det tokiga var att pappa inte hade någon kamera med sig då, för din min då du satt där uppe hade jag väldigt gärna velat se. Det var nog ett av dina allra största äventyr hittills.

 

 

I maj fick du börja på dagis. Jag oroade mig jättemycket, för jag hade tyckt att det var så skönt att veta att du var hemma med pappa hela dagarna. Du kändes ju så liten fortfarande (20 mån), men du var ju faktiskt precis lika gammal som Maja hade varit då hon började på dagis. Det var din pappa som skolade in dig mest, och allt gick SÅ bra! Du tyckte om både din inskolningsfröken Linda, och din andra fröken, Louise. De första dagarna fick du bara leka en liten stund tillsammans med en annan liten pojke, men snart kunde du både leka, äta och sova där utan problem. Linda berättade hur det gick till då du skulle sova där för första gången. Då hade ni ätit lunch, och pratat lite om att det snart skulle vara dags att vila. Så snart du hade ätit upp din mat, sa du tack-tack (som du alltid gjorde) och gick raka vägen till sovrummet, till din madrass, tog din vovve, la dig på mage och somnade.

 

Här slutar Sagan om Noa. Resten står att läsa högst upp på denna sida, och i dagböckerna som tar vid där sagoanteckningarna slutar. Noas utveckling rasar vidare! 

 

 

 


   Noa ritar med pinne i sanden.