Sydafrikaresan var allt vi hade hoppats på och mer därtill. Här följer en hel rad av de drygt 1500 bilder vi tog under vår resa i kontrasternas, glädjens, solens och vindarnas rike. Barnen vill gärna åka tillbaka, och det vill Stefan och jag också. Vi känner oss inte färdiga med Sydafrika. 

Titta, och låt dig inspireras!

  

Hampus njöt av att (p.g.a. brist på alternativ) sitta framåtvänd. De hade mycket skoj i bilen, hela resan!

     

De kelsjuka hundarna på Paula's Place orsakade mången inomhusshow kvällstid under vår första vecka.

     

Two Oceans Aquarium var kul (o nära Waterfront Mall!), och vi slarvade visst med både brillor och napp.

     

Bad vi om det så låstes hundarna tillfälligt in, och då kunde familjen smyga fritt runt buskarna och poolen.

  

Hout Bay ligger centralt, nära alla ställen man vill åka till. Maja i en karusell utanför Waterfront ovan.

  

Chapman's Peak blev en favoritplats att picknicka på. Grym utsikt. Härifrån såg vi valen strax nedanför.

  

Stranden i Hout Bay besöks av fler hundar än människor, men den duger. Intill finns ju Dune's, med god mat och bra lek.

     

Dessa första strandbesök var alldeles himmelska. Vi ville stanna tiden och aldrig mera återvända hem.

  

Alla roade sig på sitt sätt.

  

Llandudno är en paradisstrand - som allt annat, ett stenkast från Hout Bay.

     

En dag åkte vi på måfå till andra sidan udden, och hittade en pärla i Fishhoek. Grym lekplats, som vanligt.

  

Restaurangen låg fint, men maten motsvarade för en gångs skull inte förväntningarna. Vackra färger i Fishhoek.

  

Från Hout Bay åkte vi till Peter i Gordon's Bay. Standarden var en heeeelt annan. Barnens rum ovan. Ja, till HÖGER.

  

Barnen njöt av att kunna leka ute utan rädsla för att bli uppätna av hundar.

  

Så gjorde även vi. Sydafrikanska viner testades, ofta utspädda med Sprite och is. Vilken hädelse mot fina viner?

     

Killarna hade varsin utflyktsryggsäck och skötte bärandet. Hampus hade en rejäl en. Maja tvättar badkläder.

  

Hos Peter fanns en inomhuspool för de tre barnen att leka i, och släta, vita stenar att arrangera.

     

Det var glada dagar i Gordon's Bay, trots att läget inte var riktigt lika centralt som Hout Bay.

     

En vaaarm dag åkte vi till Monkey Town, som låg smidigt alldeles invid Somerset West. Lekplats utanför, igen.

  

Monkey Town var nästan olidligt p.g.a. hettan, men själva stället var otroligt välordnat och fint.

      

En annan dag åkte vi österut, till Betty's Bay och pingvinkolonin. Där fanns det bara pingviner. Du som vill se pingviner - googla!

  

Hos Peter kändes det som om vi kom hem varje kväll efter ett äventyr. Gemenskapen och huset osade vänskap.

   

Altanen var också vårt hem. Altanen och loungen med musik, soffor och ismaskin.

  

Efter Peter drog vi en nitlott. I Montagu fanns inget annat skoj än en pool. De varma källorna var stängda.

  

Vi lämnade den sovande staden och passerade ödemark och massor av vandrande människor...

  

...på vår väg mot Worcester och det privata lilla Bed and Breakfast-stället Da Rooms.

  

Tack vare att Da Rooms saknade pool träffade vi Damien. Hade jag varit Madonna hade vi tagit med honom hem.

  

I Worcester fanns ett hembygdsmuseum där vi fick privatservice eftersom vi var de enda gästerna.

     

Någonstans här insåg vi att barnen hade vuxit, i synnerhet Maja. Hon var framåt och glad som aldrig förr.

  

I Worcester hittade vi också en botanisk trädgård, där de serverade ljuvlig mat.

  

Någonstans här bor Damien.

  

Efter en galet lång resa över savannen nådde vi Inverdoorn Game Reserve. Lyx mitt i ingenstans.

  

Safaritur på ankomstkvällen, och därefter femrättersmiddag under stjärnorna. Vill du se djur - googla!

  

Skumpigt värre. Solnedgången stannade vi och beundrade i parken.

     

Safarin var lång. Hampus hade svårt att hålla ögonlocken öppna den sista timmen.

  

Vid hemkomsten väntade lodgen i kvällsskrud - så oerhört vacker.

  

Aperitif vid elden, och sen fem spännande rätter för oss alla.

  

Sen åkte vi till vindistriktet Franschhoek. Middag? Mackor vid poolen - i denna gourmetstäders gourmetstad.

  

Hampus fick plötsligt 40 graders feber, och somnade tidigt. Nästa dag var den borta. Safarifeber?

  

Efter en ljuvlig frukost (som vanligt) åkte vi vidare, och mötte babianer längs vägen.

  

Efter en lång stunds letande hittade vi krokodilfarmen. Skyltning är inte sydafrikanernas främsta talang.

  

Vi lärde oss mycket om krokodiler, och smakade. De smakar ungefär som torr kyckling.

  

Sista anhalten blev Hout Bay igen. Nytt boende, bättre boende. Kändes som att återvända till hemtrakter.

  

Vi njöt av vår sista vecka i landet, och av värmen. (Fast AC på rummet hade varit gott, om man nu ska va sån.)

   

Vi hann besöka Hout Bays craft market den sista söndagen på resan. Barnen red. Hjälm - vad är det?

     

Stranden lockade igen, efter en hel veckas paus.

  

Stranden och DUNE'S! Utanför Dune's satt en dam och sålde träormar och andra trädjur.

  

Hampus tar en repa på Dune's, och Stefan steks i väntan på semesterns sista burgare.

  

Äntligen linbana!

  

Kapstaden från ovan.

     

Taffelberget, varmare än en bakugn. Maja njuter av en sällsam bris (till höger).

     

Posera måste man på Taffelberget?

  

Just another night "at home".

     

Sciencenter på Canal Walk.

  

Majas bilder.

  

Sista kvällen i Higgledy Cottage.

  

Sjöjungfru till vänster och snäckletande till höger.

  

Sista dagen. Camp's Bay. Lyxbeach och lyxlunch.

  

Var är maten då? Dääääär är maten då... Ooooooooooooj...

  

Calamari. Bläckfisk. Måste berätta hemma... Och strävsamma paret, till höger.

  

Ser jag inte lite moloken ut? Sista dagen-blues? Maja tog bilden till höger, med egna händer.

     

Och så hemresa. Till vä ses barnen sova på varandra. De tre parallella lemmarna är Majas ben och Hampus ena arm.

  

Mellanlandning i London. En baggis att vänta i fyra timmar. (Sex, inklusive kaoset med "bomben".)

     

Bus-Maja på sista flygsträckan. Hon hittade nya kompisar längre fram i planet medan lillebror sov.

Och så slutade resan där den här gången. Hemma på Arlanda möttes vi av isande vindar och beckmörker. Hemma i huset väntade däremot ljuset. Det var skönt att komma hem, så fulla av värmande minnen. Vi har upplevt mycket mer än det vi hade räknat med, även om vissa saker vi hade planerat förblev ogjorda. Vi skippade bland annat Godahoppsudden. Den kändes inte som någon bra prioritering med två småbarn som inte skulle bry sig om att vattnet där hette si och vattnet där hette så. Vatten som vatten. Det obligatoriska fotot vid "Cape of good hope"-skylten lever vi gott utan. Mer synd är att vi missade de afrikanska elefanterna. Damen som bokade och rekommenderade safarit uppgav att de hade alla Big 5 på Inverdoorn, men så var inte fallet. Det är faktiskt ett litet minus i boken, och en av anledningarna till att i synnerhet Hampus har bråttom tillbaka.

Kommentarer och reflektioner tas med glädje emot här. (Försöka duger.)